eriicssonj

Ett minne som sitter kvar för livet!

Jag och Andreas har varit tillsammans i 2 månader nu och man har fått berättat gång på gång hur vi blev tillsammans. Inget jag alls har något emot för jag älskar att prata om honom men jag vill även skriva ner det känner jag.

Den 20 augusti skrev jag till Andreas på fb ( där alla hänger ;) ) att han skulle gå och sova för det var sent. Klockan kanske var runt halv tre på natten, tillbaka fick jag som svar att jag skulle komma och natta honom, något jag hade glömt var att han hade flyttat ut till Karbenning så det blev lite besvär med det. Men vi bestämde att jag skulle komma på lördag kväll ( 21 augusti ) efter att jag hade varit på Simons 19-års fest och så blev det.

På lördagen ringde jag till min älskade mormor och hon skulle köra över mig när jag var hemma från festen. Problemet var bara att jag inte hade någon skjus hem, min bror som har problem med ryggen skulle ta starka tabletter så då hade jag ingen som kunde hämta på natten. Så jag fick lov att skriva till Andreas att jag inte hade någon som körde mig hem men det var inga problem att jag sov kvar och Kujo så klart.

Jag kom hem från Simons fest runt halv tio och var ut med Kujo, packade, ringde mormor sen åkte vi. Jag var ute i Karbenning runt tio tiden på kvällen. Andreas hade laddat hem lite filmer vi skulle kolla på kvällen. När jag kom dit var jag lite snurrig i bollen efter festen men inte mycket, jag försökte dölja det så mycket jag kunde för det skulle vara pinsamt om det märkets för mycket.Men jag var inte lika blyg som jag annars skulle ha varit.

Det inte många vet är att Andreas har funnits i mitt liv sen jag var ca 3 år gammal. Han har varit bästa vän med min storebror. Så under min uppväxt har jag varit med Andreas och Daniel ganska mycket. Men dem skildes efter ett tag sen har jag bara festat lite till och från med Andreas hos en jag känner. Men det har inte varit något mer det, eftersom det var Andreas, alla vet med Rosén är så har man bara pratat lite men inte gjorde något mer.

Kvällen då jag åkte till Andreas och skulle vara med honom själv för första gången tänkte jag bara " Det är Daniels gamla kompis, ALDRIG att det kommer bli mer än så här. Vi kommer kolla på film ikväll sen imorgon åker jag hem och vi kommer inte prata mer ". Men så fel jag hade och glad är jag för det.

När jag kom satt vi oss i soffan och la in filmer sen gick vi ner i källaren. Det första jag tänkte när vi gick ner där va " usch vad läskigt, tur att jag har Kujo med mig som jag kan klappa på om det blir för läskigt ". För jag skulle aldrig våga krypa närmare Andreas.

Vi började kolla på film efter film. Jag vågade till och med äta där på natten fast det var första gången jag var där, något som jag annars tycker är OTROLIGT jobbigt. Men det gick bra. Vi fortsatte kolla på film, sen runt tre på natten kom Manne dit. Då kom det massa tankar i huvudet, nu skulle det bli massa frågor varför jag va där, vad vi gjorde och massa. Men sen tänkte jag inte mer på det utan tänkte bara att så länge jag har det bra med Andreas den kvällen så kunde jag må bra av det. Manne och en kille som han hade med sig åkte runt halv fyra och runt fyra halv fem bestämde jag och Andreas oss för att det var dags att gå och sova.

Det värsta är nu när man tänker på det hur töntig man egentligen var, herregud. En människa som jag har känt sen jag var liten var jag blyg för? Ja herregud säger man nu i efterhand.

Något som blev jobbigt var att borsta tänderna och gå på toa, något jag tycker är väldigt jobbigt. Men allt gick bra och sen skulle vi sova. Andreas somnade ganska fort ( som vanligt ) och jag hade svårt att sova. Han bor ganska nära tågstationen och jag är inte van med så mycket ljud. Så det störde mig, Kujo snarkade och drömde och jag var rädd att Andreas skulle vakna och bli arg ( förstår egentligen inte ens varför jag tänkte så för han är VÄRLDENS snällaste människa ).

Men efter mycket funderingar somnade jag till slut. Vi vaknade runt elva. På morgonen höll Andreas om mig för första gången. Jag kommer ihåg hur mycket mitt hjärta bultade och jag trodde det hördes och hur varm jag var hela jag. Kujo började pipa efter ett tag för han ville ut så Andreas satt han ute på linan. Sen så bestämde vi att vi skulle hitta på något två helger efter för han skulle till Gävle och jobba sen helgen som kom skulle han till Sthlm och spela fotboll.

Vi låg kvar ett bra tag och kramades i sängen. Det kändes helt konstigt. Jag och Andreas, något som jag verkligen inte hade trott. Men jag hoppades inte för mycket för det kunde bli ändrade planer och sen kanske det inte skulle bli något mer.

Vi gick upp efter tolv och jag drog ut med Kujo på en lite promenad så han fick göra sitt och Andreas gjorde frukost ( korv och pasta ). Manne kom också kanske runt halv ett. Sen så kollade vi efter lite filmer och sen kom mamma över och hämtade mig och Kujo sen åkte vi hem. Redan då tänkte jag att " det kommer inte bli mer än så här ". Men sen ett tag in på eftermiddagen fick jag sms från Andreas där det stod " Tack för kvällen gumman, längtar till nästa gång ". Då började jag slappna av lite och tänkte att det kanske inte bara var det här.

På måndagen ( 23 augusti ) hade jag fått sms från Andreas att jag bara skulle höra av mig om han skulle ladda hem några filmer för han skulle jobba i Ramnäs den veckan och skulle bli hemma. Glädjen bara spred sig i mig och redan på kvällen åkte jag över och vi kollade på film som vi gjorde resten av veckan förutom onsdagen och lördagen. Även veckan efter var han i Ramnäs så då träffades vi också sen flöt det bara på. Sen den 4september sa vi att vi var tillsammans. Det var då Andreas kallade min sin tjej för sina vänner för första gången.

Vi sa till några redan innan att vi var tillsammans för att jävlas, för det var så himla mycket snack hela tiden. Även en som stod mig väldigt nära sa att jag var sur på henne för att hon hade varit med Andreas före. Sen när man frågade kunde hon inte svara på det utan hörde av sig när hon var full. Jag bryr mig inte men det irriterar mig att folk kan vara så dumma.

Jag älskar att vara med Andreas, han är den bästa killen som finns på denna jord. Han gör mig alltid glad, han säger alltid att man är fin fast man känner sig som en ful gris. Han säger alltid hur mysig man är och något jag älskar är när han pussar mig i pannan och på kinden, jag vet inte varför men jag älskade det bara. Då känner jag verkligen att " han kommer mina känslor inte slockna för ". Sen när jag känner hans läppar mot mina så känns det som att jag ALDRIG kommer vilja vara utan hans pussar. Det är sjukt egentligen hur mycket man kan tycka om en människa efter lite mer än 2 månader. Jag har faktiskt aldrig tycket om en människa så här mycket efter en kort tid, aldrig känt mig så här levande. Jag har alltid något att längta till från måndagen till torsdag kväll då han kommer hem och jag får pussa och kramas med honom, då känner jag mig som en ängel som har hittat hem. Om man bara kunde förklara hur mycket en människa betyder med det går inte!

JAG ÄLSKAR SÅ OTROLIGT MYCKET!

Är få ord som kan beskriva min kärlek till dig

/ Din J så länge du vill ha mig!

Men gumman vad fint du skriver.. Får tårar i ögonen Gumman, ja jag minns när jag hörde det första gången ja bah "va?? andreas och jenny,det är Rasmus kompis" sen såg man er två ihop och såg hur jävla gulliga och glada ni var tillsammans och då såg man att det var rätt.. Känner igen det där du skriver om att folk hade problem med ert förhållande.. Folk var inte allt för glada när jag och Miguel blev ihop.. :) <3

okej då var du inte ensam att vara med han då, umgicks också med han i augusti och september ;)men de är ju inget ovanligt när de gäller rosén =) bara att vänja sig

men va fan ja va ju med rosen den dan o natten ju =)