Jobbig morgon!

Detta var en jobbig morgon. Mamma jobbar helg och det betydde alltid förut att jag och Andreas hade Kujo.

Så imorse vaknade jag till och tänkte för mig själv " Det är bäst att jag går upp nu så Kujo får komma ut, för klockan är nog ganska mycket" Men när jag väl började ta mig uppp slog det mig i huvudet, han finns ju inte.

Jag har inte riktigt fått in att jag aldrig komer få träffa honom mer. Det kommer nog ta några fler veckor. Men det jag är glad för är att jag kommer ihåg hur hans päls kändes, precis hur han gick, hur han lät.

/ J

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0