Synd om mig själv!
Ligger i soffan och bara tycker synd om mig själv.
Jag blir så fruktansvärt avensjuk på alla som har sin pojkvän/sambo/man som man får träffa varje dag. Andreas har under hela vårat förhållande jobbat borta. Åker söndag eller måndag och kommer hem på fredag.
Jag viste det så klart från början men vissa perioder så känns det för jobbigt.
Vi har varit ihop i över 2år nu men varje gång han ska åka mår jag illa, har alltid gjort. Vet inte varför men det är en känsla som alltid kommer.
Dessutom så den enda kvällen vi har på en hel vecka (inte ens varje vecka) är söndagen. Då är våran myskväll. Enligt mig så är såna kvällar väldigt viktigt för att man ska kunna komma närmare varandra.
Ett tag hade vi ingen sån dag. En jävligt jobbig tid.
Vi sover bara ihop i stort sätt bara ihop ibland när han kommer hem. Han vill så klart träffa sina vänner och hålla på med sina hobbys när han kommer hem. Jag jobbar varje lördag tills natten sen även på fredagar jobbar jag eller har något inbokat eftersom Andreas ändå inte är hemma.
Jobbigt och påfrestande. Men såklart när vi väl har våran kväll blir dem mer speciella men ändå väldigt jobbigt.
Jag hade gärna haft en stunds mys på en vardag, få en godnatts puss varje kväll och haft en famn att somna i varje kväll. Men när Andreas väl kommer hem på fredag morgon får man gosa in sig extra mycket och snosa och pussa på honom.
Min älskade Andreas vad jag älskar dig <3
