eriicssonj

Hjärtat slog fint och inga sammandragningar hade jag. 

Vi fick då gå och vänta i ett dagrum på att en läkare skulle komma för att göra ett ultraljud och se om livmodertappen var mogen. Vi möttes av en kvinnlig läkare och med sig hade hon en praktikant, båda var jättetrevliga. Dem började med att känna hur Jill låg och båda konstaterade att hon låg fixerad. På ultraljudet såg dem att Jill inte var alls så stor som hon borde ha varit och jag hade inte alls mycket fostervatten kvar. Sedan tittade dem om livmodertappen var mogen och det var den och jag va öppen knappt 1cm. Efter de fick jag lämna ett urinprov sedan vänta på hur vi skulle gå tillväga, om jag skulle bli igång satt eller om vi skulle få åka hem igen (som jag hade vägrat). Efter en stund kom läkaren och praktikanten tillbaka och hon berättade då att jag skulle bli igångsatt eftersom Jill inte mådde bra med så lite vatten och att hon var så liten som hon inte borde ha varit. Jag blev så glad att jag började grina men förstod att nu äntligen var de pågång, snart skulle vi få se vårat efterlängtade barn. 

Halv ett var klockan efter allt som dem skulle titta och vi kom in i ett rum och jag fick lägga mig på sängen eftersom dem skulle göra hål på hinnan. Barnmorskan sa att läkaren var väldig rolig eftersom jag inte var öppen något, de va svårt att ta hål på hinnan för dem, men dem lyckades och satte även en grej på Jills huvud (kommer inte ihåg vad den hette) för att följa hennes hjärtslag. Det kom inte ut något vatten så de måste varit ytterst lite jag hade och inga värkar eller sammandragningar började så klockan 13:30 fick jag dropp och då började de hända grejer. Andreas åkte och köpte mat och kom tillbaka efter ett tag så vi åt och kollade på film. Samtidigt började Jills hjärtslag gå ner otroligt mycket så barnmorskan kom in och kollade och sa åt oss att försöka slappa av fast de va svårt för dem hade koll på allt där ute också. Jills hjärta började slå som vanligt så dem gick igen och vi fortsatte att titta på film men Jills hjärta slog aldrig riktigt bra, ett tag såg man hur stressade barnmorskorna blev så jag var så rädd att de skulle bli akutkejsarsnitt. 

Dem var borta i kanske 10min sen kom dem tillbaka och förklarade att dem skulle sätta in dropp längst Jills ryggrad och titta om se hjälpte så hennes hjärta skulle börja slå regelbundet igen. Det var inte de skönaste dem stoppade in men bara de hjälpte så kändes de bra. Eftersom en stund var allt bra igen, Jills hjärta började slå okej och jag hade börjat fått riktiga sammandragningar. 

Efter en stund gjorde de så ont men jag väntade med lustgas till en barnmorska kom in och sa till mig "man behöver inte alltid vara duktig Jenny och pina sig när de finns hjälpmedel" så hon förklarade hur jag skulle göra och de hjälpte lite. 

Jag hade riktigt ont och hoppades på att nu har jag väl öppnat mig hur mycket som helst. Barnmorskan kände och jag var bara öppen 3cm, de gick väldigt segt fast med starka värkar. Dem kom in och sa att jag skulle fasta eftersom man inte viste med hjärtljuden ifall de skulle få lov att bli akut kejsarsnitt och berättade även att om Jill inte hade kommit ut innan tolv på natten så skulle de bli kejsarsnitt då också och nu var klockan ungefär fyra. 

Jag låg mest och ålade mig i sängen så jag sa till Andreas att han fick åka och äta om han ville för jag ville mest vara själv och pratade inte med honom ett dugg, jag var inne i en bubbla där bara smärtan fanns. Andreas åkte vid fem och jag lovade att göra allt för att orka ringa ifall de hände något. Barnmorskan kom in ett kort tag efter och ökade då på lustgasen och kände ifall jag hade öppnat mig mer, fortfarande bara 3cm. 

Jag låg där och kämpade med min smärta men försöka tänka hela tiden att snart ska vi äntligen få träffa vårat fina barn så detta är helt värt de fast de kändes som jag skulle dö. Efter ett tag sa dem åt mig att jag skulle försöka gå på toa, det var inte det lättaste. Med två dropp ställningar och värkar som kom tätt kändes de som rena helvetet. Tur att man fick hålla i sin i ställningarna annars hade jag satt mig på golvet varje gång en värk kom och då hade vi aldrig kommit till toan. 

Klockan var nu åtta och barnmorskan kom in och kände ifall jag hade öppnat mig mer och jag var nu öppen 7cm och skulle äntligen få den fina epiduralen. Andreas kom tillbaka i samma veva och barnmorskan sa att han kom tillbaka i rätt tid för nu började de hända grejer. 

Dem ringde efter en doktor som skulle komma och sätta dit epiduralen på mig så fort han kunde. Klockan nio kom dem in och jag var då öppen 8cm och halv tio kom läkaren. Jag fick lägga mig på sidan och kuta ryggen och försöka ligga helt stilla. Jag använde lustgasen hela tiden så till slut tog dem bort lite så jag skulle andas utanför den också. 

Precis när jag låg där på sidan och han höll på att sätta dit epiduralen så kände jag att de blev en annan sorts värkar, krystvärkarna startade. Jag sa "jag tror jag måste krysta nu" men barnmorska sa "nej Jenny ligg helt stilla nu" så jag höll in allt men kände att detta var inte som jag hade förut. 

Läkaren fick dit epiduralen och jag fick lägga mig på rygg för att känna att de kändes bra innan bedövningen skulle i men då sa dem "vi är ledsna med du får ingen bedövning för krystvärkarna har börjat och då hjälper de inte". Kände sån lättnad att nu var vårat barn snart här och krystvärkarna gjorde inte alls lika ont eftersom man kunde hjälpa till när dem kom. 

Läkaren önskade oss lycka till och allt fixades runt oss för att snart var vårat barn ute. Krystvärkarna startade klockan 22:00 och de gick så fort tyckte jag eftersom man va så inne vad man höll på med och samtidigt gjorde de så fruktansvärt ont. Andreas var ett jättebra stöd samt barnmorskor. När dem sa att ta i nu riktigt mycket för nu ser vi huvudet kände jag bara, nu ger jag gärnet. Efter en sån otrolig smärta så brände de bara till och kroppen började slappna av och våran underbara fina dotter var ute vid oss. 

Vi viste ju inte vad de va för kön så jag frågade direkt "vad är de för kön?" Och hon sa "en liten flicka". Jag tittade på Andreas och man såg hur stolt han va, han va nu pappa till den finaste flickan i världen.  

22:42 kom vår fina Jill till världen och jag kan inte vara lyckligare med henne <3