Fina barn <3
Lillskruttan har snart somnat igen och då tänker jag också sova lite till. Känner mig pigg redan men har fått sovit tills nu. Andreas tog matningen mitt i natten.
Jag har jämt varit rädd för att jag inte ska kunna älska mina barn lika mycket som min mamma har älskat mig och Daniel. När man inte har barn men hör andra förklara att dem bara behöver titta på dem så kommer tårarna för att dem älskar dem så mycket. Jag förstår allt de nu. Min kärlek till Jill är något speciellt. Jag struntar i mig bara inte någon sårar min tjej.
Min fina tjej börjar bli stor, hon följer med blicken och kämpar så bra med nacken och när jag ser allt de blir jag tårögd. Jag undrar vad jag gjorde innan hon fanns. Vad gjorde jag om dagarna, vad hade jag som va så speciellt då?. Inget alls. Det är nu livet har börjat. Det vackraste vi skapat jag och Andreas som vi håller så varmt i våra hjärtan, våran tjej <3
Kommentarer
Trackback
